Gun & Bert Gissberg

Så här bor vi

Jag heter Gun Gissberg, född Sterner.
Uppvuxen i Piteå på Klubbgärdet.

När jag var barn fanns det inte så gott om sagoböcker,
åtminstone inte i mitt hem.

Däremot berättade min far många sagor som han själv hittade på. När jag önskade att han skulle läsa för mig var det nästan alltid ur uppslagsverket Bremh’s Djurens liv, helst band numro 4 där avsnittet om hundar och hunddjur ingick.

Var jag har fått mitt hund och djurintresse ifrån vet jag inte.Det har på något sätt bara funnits där. Det hela har aldrig utvecklats till någon vetenskaplig nivå utan har bara varit en kärlek till djuren. Jag hade även en mor om någon börjar fundera över detta men eftersom hon arbetade inom sjukvården innebar det att hon i stort sett aldrig var hemma. Det var inte åtta timmars arbetstid för sextio år sedan.

För att återgå till hundar så fanns det en kennel ett stenkast ifrån mitt hem där jag tillbringade en stor del av min vakna tid. Raserna som jag minns fanns där var långhårig Collie, Cockerspaniel, Foxterrier samt Airedaleterrier.

 

Min första hund var en Colliehane därifrån som jag kallade Jackie.

Tänk vad jag älskade honom. Därefter hade vi släthåriga taxar i vår familj, de användes aldrig till jakt utan endast till sällskap. I nästan hela mitt liv har jag haft hundar, katter och fåglar men nu mera endast hundar eftersom min make är allergisk mot katter och vår yngsta son är överkänslig mot fåglar.

Ja, ett liv utan hund, hur går det till? Tomt och innehållslöst tycker jag, bundet säger andra, men har man som vi underbara barn som ställer upp, hundpensionat inte allt för långt bort samt goda grannar, är det inga problem. Jag kanske har försakat mycket här i livet men eftersom jag är lyckligt ovetande om detta så spelar det ju inte så stor roll. Hur kan man utifrån denna historia bli sjuksköterska och vårdlärare? Inte vet jag, men troligen var det viktigt att få ett ”riktigt” yrke med tanke på att det inte går att leva på att fylla upp huset med hundar och andra sällskapsdjur.

–—–—–—–—–—–—

.

Mitt namn är Bert Gissberg, och jag är den andra hälften av Konvaljens kennel. Jag är född i Sundsvall. Arbetar som lärare på Komvux i Borås där jag undervisar i Matematik och Fysik.

Mitt "hundliv" tog sin början den 18 juli 1964 då Gun och jag ingick äktenskap i Piteå Stads Kyrka. Vår första gemensamma hund, Shang, var en långhårig Schäfer som älskade friluftsliv, vilket kom väl till pass eftersom vi på den tiden var bosatta i Vilhelmina. Shang var med oss på skid- och fisketurer i fjällen, sommar som vinter. Han älskade att dra pulkan med vår förstfödde son Niklas. När det sedan blev dags för ytterliggare studier och Shang var död bestämde vi oss för att bli en helt vanlig familj, men det blev inte lång tid. Gun fick se en annons på Newfoundlandhundvalpar, det blev en tik som vi kallade Rina. Hon blev ingen bra draghund till våra söner Niklas och Stefan men däremot stor, god och snäll.

 
Så har det fortsatt, vi har oftast haft 4-5 hundar runt om oss. Våra sängar var både stora och breda men trots detta led vi av platsbrist ibland när barnen var små och både vi och hundarna skulle få var sin liten hörna att sova på. Det här med hundar har blivit ett sätt att leva. Somrarna har vi tillbringat i vår sommarstuga Solhaga i Pitsund. De långa resorna har fått vänta. Jag hoppas på en ålderdom liknande Tasha Tudors som har lyckan att få åldras med sina Pembrokes runt omkring sig.